Våldtäktsanmälningarna i Sverige ökar

Sedan 2013 har anmälningarna för våldtäkt ökat med 13 procent. Det skriver DN idag. En mörk utveckling om det är så att de faktiska våldtäkterna har ökat, men en positiv ökning om det handlar om att flera vågar ta steget och anmäla. 

Våldtäkt
Det viktiga första steget, våga berätta.

Våldtäkt är ett av de trauman där risken för att drabbas av posttraumatisk stress är stor. Över 70 procent av de som varit med om en våldtäkt visar symtom på PTSD. På vår sida om våldtäkt kan du läsa mer. Där kan du också läsa om vilka symtom posttraumatisk stress i samband med våldtäkt brukar ge.

En av de svåraste sakerna när det kommer till att hjälpa människor som varit med om en våldtäkt eller utsatts för ett sexuellt övergrepp är att de faktiskt inte berättar vad som hänt. Det kan bero på flera saker. Dels kan det handla om att sexualbrott stigmatiseras av samhället och den drabbade är rädd för vilka reaktioner han eller hon kommer att mötas av. Eller också kan det bero på att den utsatte skyddar förövaren.

I de allra flesta fall är förövaren någon som står nära offret. Det här innebär ofta ett dubbelt trauma. Den som varit med om våldtäkten ska dels bearbeta våldtäkten i sig, men också att någon som han eller hon litade på kunde begå en fruktansvärd handling. Ett övergrepp som begås i en nära relation kan rasera offrets världsbild och göra att det blir svårt att lita på någon igen.

Kanske tvingas den som varit med om våldtäkten att träffa förövaren varje dag, eller röra sig i miljöer som ständigt påminner om traumat.

När man jobbar med vuxna eller barn som varit utsatta för våldtäkt eller sexuella övergrepp gör man allt man kan för att skilja förövaren och den utsatte åt. Att bearbeta ett trauma med förövaren närvarande är svårt, för att inte säga nästintill omöjligt.

Däremot försöker man i behandling att exponera för platser som kan framkalla ångest. Ett av de vanligaste symtomen vid posttraumatisk stress är undvikande, allts att man har svårt att vistas på vissa platser eller prata med personer som på något sätt påminner om traumat. Platserna eller personerna behöver inte ha någon egentlig koppling till det som hände utan det kan handla om en gata som man korsade kvällen innan eller en vän man talade med i telefonen samma eftermiddag. Allt det kopplas ihop med traumat och sätter igång negativa tankar.

Sådana tankar är viktiga att bryta för att den som varit med om en våldtäkt eller ett sexuellt övergrepp ska kunna känna sig trygg i sin egen vardag igen.

Rent rationellt kanske man förstår att tv-programmet man såg tillsammans med förövaren inte har något med det som sedan hände att göra, men känslomässigt skapar det ändå ångest.

Efter att tillsammans med en psykolog ha exponerats för det som de negativa känslorna är kopplade till går det att bryta ångesten.

Det är också viktigt att den som utsatts för ett sexuellt övergrepp får tid och utrymme att tala om det som hänt med en person som kan hantera de känslor som samtalet kan ge upphov till. Att återuppleva ett övergrepp eller en våldtäkt är svårt, men med rätt lyssnare och rätt stöd blir det ofta lite lättare för varje gång man berättar.

Behandling för den som varit utsatt för våldtäkt och sexuella övergrepp finns alltså att få. Därför är det viktigt att i ett första steg anmäla det som hänt. Om anmälan av någon anledning inte är möjlig kontakta en kvinnojour eller socialtjänsten. I nästa steg bör samhället ha en strategi för att se till att den som varit utsatt får det stöd han eller hon är i behov av. På Södersjukhuset i Stockholm finns till exempel ett våldtäkscenter dit läkare, psykologer och sjuksköterskor möter den som blivit våldtagen.

Våldtäkt är ett av de vanligaste brotten i Sverige och vi måste bli bättre på att hantera brottets konsekvenser och jobba lågsiktigt för att minska antalet övergrepp som begås. Läs vidare här: