Komplex traumatisering

bird-birds-blue-blue-sea-Favim.com-837446

Komplex traumatisering är en term som används för att beskriva en mer allvarlig form av påverkan till följd av trauma.


Denna sida innehåller bland annat: 


Komplex traumatisering är en form av traumatisering där offret utsätts för upprepat trauma. Signifikant för komplex traumatisering är att det i så gott som fall är en annan människa som genom handling orsakat offret psykisk eller fysisk skada.

Den som befinner sig i en situation av upprepat trauma upplever sig ofta sakna en väg ut. Det beror dels på att traumat ofta startar i barndomen, men också på att de upprepade övergreppen förändrar offrets sätt att se på sig själv.

(Alla länkar öppnas alltid i ett nytt fönster).


Trauma i barndomen


Det finns många anledningar till att barn är extra sårbara när det kommer till trauma. Som barn har vi inte de referensramar som vuxna har. De vet inte automatiskt vad som är rätt och fel eller hur en familj ska fungera. Och även om barnet känner på sig att något inte är som det ska gör beroendeställningen till föräldrarna att barnet inte vågar berätta om sin situation.

Barn kan råka ut för olika sorters trauma under sin uppväxt. Här nedan berättar vi om några av dem:

  • Misshandel, där barnet eller någon familjemedlem utsätts för fysiskt våld.
  • Psykisk misshandel, där barnet eller någon i familjen kränks verbalt, hotas kontrolleras eller är med om annan typ av emotionell misshandel.
  • Sexuella övergrepp, där en familjemedlem, annan vuxen eller annat barn begår sexuella handlingar mot barnet.
  • Omsorgssvikt, där barnets föräldrar inte klarar av att tillgodose barnets fysiska, emotionella behov eller både och.
  • Mobbning, där barnets utsätts för kränkningar, avvisande eller misshandel av sina vänner, skolkamrater eller dagiskamrater.
  • Skilsmässa, ligger inte i sig själv till grund för traumatisering men den negativa påverkan en skilsmässa kan ha på familjesituationen kan resultera i något av ovanstående.

Barndomstrauma kan handla om ett trauma vid ett tillfälle. Men när vi pratar om barn som blivit komplext traumatiserade handlar det ofta om upprepat och flera sorters trauma.


Symtom- barn


Barn som utsätts för trauma uppvisar ofta en rad symtom på att något i hemmet eller i deras liv inte är som det ska. Exempel på symtom är:

  • Problem med gränser i relationer, brist på tillit, social isolering, svårt att besvara känslor och bristande empati.
  • Problem med motorik och fysiska sjukdomar.
  • Svårigheter med att identifiera känslor och att kunna uttrycka sina behov och önskningar.
  • Dissociation, ett tillstånd där barnet kan uppleva sig själv som en utomstående betraktare av sitt eget liv.
  • Svårigheter att kontrollera känslomässiga impulser som ilska och ledsenhet.
  • Problem med koncentration,  minne, konsekvenstänk, planering och språkutveckling.
  • Negativ självbild när det kommer tilltro till den egna förmågan och kroppshat.

I fall där traumat inte bearbetas och barnet lever kvar i en destruktiv miljö kan vissa av symtomen finnas även när barnet blir vuxen.

sphere


Barnets tankar


Ett barns världsbild präglas av föräldrarnas världsbild, även i ett hem av missförhållanden. Dessutom tenderar barn att idealisera sina föräldrar, vilket leder till att barnets tankar ofta kretsar kring skuld och skam.

Barnet tar på sig ansvaret för det som är fel i hemmet. Dels på grund av idealisering, men också för att de inte alltid kan koppla sina negativa tankar och känslor till föräldern/ föräldrarnas handlingar. Detta gäller i ännu högre grad för små barn.

Tanken efter ett slag, ett sexuellt övergrepp eller ett avvisande är inte “nu var mamma/pappa dum”, istället frågar de sig själva vad de gjort fel.

Barnet har inte heller något forum att bearbeta dessa tankar i. Skammen, skulden och förvirringen blir därför en del av barnets självbild.

Det kan fylla barnet av ilska och aggression, och utan något mål att rikta ilskan mot kan barnet uppfattas som aggressivt och besvärligt av omgivningen.

Barn som utsatts för övergrepp av olika slag lider också hög brist på förmågan att hantera känslor. Det emotionella stöd och den trygghet som hemmet ska erbjuda barnet har gått förlorat och redan i tidig ålder kan barnet känna sig vilsen och förvirrad.

eadf33f87cb2fe0cf8651eeba9118867


Barnets relation till andra


Eftersom relationerna i hemmet är dysfunktionella lämnas barnet ovetande om hur en normal och hälsosam relation ska se ut. När de försöker närma sig lekkamrater och vuxna utanför hemmet kan de ses som konstiga och tillbakadragna, och i vissa fall avvisas även där. Något som gör deras självbild än mer bräcklig.

Ett annat problem när det kommer till relationer är oförmågan att uttrycka känslor. En oförmåga som kan ha sin grund i att föräldrarna aldrig lärt barnet vad en känsla är, eller inte uttrycker känslor själva.

Om barnet växer upp i ett hem där ett slag eller en kränkande kommentar är ilska vet inte barnet hur han eller hon ska uttrycka sin egen ilska. Kanske tar barnet efter föräldrarna och blir våldsamt, kanske blir barnet tyst eller reagerar med rädsla och förvirring inför sin egen känsla. Där ett barn från en hälsosam hemmiljö kan säga “när du gör så blir jag arg”, är barnet från ett traumatiserat hem utelämnad till att använda föräldrarnas strategier eller improvisera på egen hand.

Barnets känslomässiga handikapp gör att han eller hon i större utsträckning än andra faller offer för mobbning eller utfrysning. Något som traumatiserar barnet ytterligare och vidgar cykeln av trauma.

3982-best-friends-coloring-pages-printable


Dissociation- en försvarsmekanism


Dissociation återfinns ofta hos barn som har en historia av komplex traumatisering. När ett barn upplever en fruktansvärd upplevelse kan barnet dissociera. Det innebär att barnet mentalt frånkopplar sig från upplevelsen. De kan uppleva att de är bortkopplade från sin kropp och kan se på den traumatiska händelsen från en annan del av rummet. Det kan också uppleva att de är i en dröm eller att den traumatiska händelsen händer någon annan.

Barnet kan också förlora alla minnen av att händelsen har inträffat vilket kan leda till luckor i det episodiska minnet. I en extrema fall av dissocation kan barnet förlora kontakten med en del av sin personlighet.

Även om barn inte har förmågan att dissociera medvetet kan barn som har lärt sig att dissociera som en försvarsmekanims automatiskt dissociera under stressfulla situationer eller när de senare i livet påminns om traumat.

Dissocation kan påverka ett barns förmåga att vara delaktig i det vardagliga livet och kan skada barnets känsla av tid och kontinuitet.  Det kan påverka inlärningen i skolan och samspelet med andra. Det är inte alltid tydligt att ett barn dissocierar och det kan framstå som att barnet dagdrömmer eller har svårigheter med uppmärksamhet.


Sexuella övergrepp


I fall där barn utsätts för sexuella övergrepp för komplex traumatisering om inte rätt åtgärder sätts in stor. Barn som utsätts för sexuella övergrepp är extra benägna att utveckla skam och skuldkänslor kring det som hänt.

Bortsett från att sexuella övergrepp är ett fruktansvärt trauma i sig självt, spär samhällets stigmatisering på svårigheterna att berätta för barnet vad han eller hon varit med om. Barnet kan märka att minsta antydning om övergreppen ger en så stark reaktion hos vuxna att de håller övergreppen hemliga.

Barn som utsätts för sexuella övergrepp kan själva söka sexuell kontakt med vuxna eftersom de lär sig att det är det enda sättet att få uppmärksamhet på.

När barnet sedan blir äldre och förstår att det som hänt är fel kan barnet utveckla ett känsla av äckel kring sin egen person.

Som tonåringar är dessa barn extra känsliga för att utsättas för ytterligare övergrepp. Det kan dels bero på att deras självbild är så skadad att de inte anser sig förtjäna bättre, men också på att de som små inte fått lära sig några gränser för sin sexualitet.

tumblr_static_61na5m5nebs4wg0c4wg44osoc


Komplex traumatisering hos vuxna

Ju mer vi förstår om hjärnan desto större möjligheter har vi att reparera skador som kan uppstå. Vi kommer berätta mer om hur vi kan "omprogramera" hjärnan i den här delen.

Konsekvenserna av upprepade barndomstrauman påverkar det vuxna barnet såväl psykiskt som fysiskt. Om inte adekvat hjälp har erbjudits barnet som utsatts för trauma kan han eller hon som vuxen ha en fortsatt skadad självbild. 


Symtom vuxna


I vissa fall skiljer sig vuxna och barns symtom åt, eller tar sig olika uttryck, men några av symtomen är också ihållande och oförändrade.

  • Även som vuxen kan svårigheter att reglera känslor finnas kvar. Ilska, ledsenhet och oro kan te sig som fullkomligt överväldigande, och förmågan att hantera dessa kan saknas.
  • PTSD symtom i form av minnesluckor, flashbacks, återupplevande och dissociation.
  • En kronisk känsla av hjälplöshet, skam, skuld och en känsla att totalt skilja sig åt från andra människor.
  • Problem att upprätta sunda och stabila relationer.
  • En känsla av förlorad mening, tomhet och hopplöshet.

Symtomen kan i sin tur ge upphov till det som kallas för “riskbeteende”, ett beteendemönster som är skadligt för personen.

e8de9044f5f63ac927e320aec8067a69


Riskbeteende


Att göra handlingar som är indirekt eller direkt skadliga är ett beteende som kan påbörjas redan i barndom och tonår. På grund av skadad självbild är det relativt vanligt att människor som är komplext traumatiserade hamnar i så kallade “riskbeteenden”. Exempel på riskbeteenden är:

  • Utveckling av någon from av ätstörning.
  • Självskadebeteende (att tillfoga sig själv fysisk skada).
  • Sexuellt självskadebeteende.
  • Alkoholmissbruk.
  • Drogmissbruk.
  • Skadliga relationer.
  • Rökning.

Anledningen till att människor som är komplext traumatiserade utvecklar självskadebeteende har bland annat med ångest att göra. Eftersom deras förmåga att reglera känslor är så starkt påverkad letar de desperat efter sätt att minska sin ångest. Forskare har kunnat konstatera att ångesten är ett resultat av en förändring i hjärnan.


Hjärnans och kroppens påverkan av trauma


När vi är med om ett trauma påverkas hjärnan negativt. Är vi små när traumat inträffar är våra hjärnor ännu känsligare för yttre påverkan. Något som kan leda till att vi blir hyprkänsliga för yttre stimuli, såsom ljud, ljus och dofter som påminner oss om traumat. När vi utsätts för denna typ av stimuli kan vi drabbas av ångestattacker.

Anledningen till det är att vår hippocampus, som egentligen finns där för att varna oss för fara, kopplar samman dessa sinnesintryck med fara. Trots att det egentligen inte finns något att vara rädd för. När det händer hamnar kroppen i “fight or flight mood”, och vi drabbas av ångest.

Det har också visat sig att de som varit utsatta för upprepade trauman i högre grad lider av huvudvärk, magont och ledvärk.

art-cherry-blossoms-cool-drawing-Favim.com-1510490


Destruktiva relationer


Den som är komplext traumatiserad löper större risk att hamna i en destruktiv relation. Alla kan hamna i en destruktiv relation, men pågrund av sin skadade bild av hur en normal relation ska se ut löper den som varit med om trauma i barndomen extra stor risk.

En destruktiv relation kan präglas av misshandel, såväl psykisk som fysisk. Att hamna i en destruktiv relation kan leda till nya trauman.

63b024ac4f40


Att få hjälp med sitt trauma

Det bästa vore förstås om inga växte upp i ofungerande hem. Det näst bästa vore att barnen så snabbt som möjligt får hjälp. Om du misstänker att ett barn i din närhet är utsatt för trauma kan du läsa mer om hur du kan hjälpa här:

Även vuxna kan idag få mycket bra hjälp med att bearbeta trauma och posttraumatisk stress till följd av trauma. Du kan läsa mer om olika behandlingsformer här:

beauitful-field-flowers-meadow-Favim.com-1075390